Första Moseboken

Världens skapelse

1 I begynnelsen skapade Gud himmel och jord.^[a] 2 Jorden var öde och tom, och mörker var över djupet. Och Guds Ande svävade över vattnet.

³ Gud sade: ”Varde ljus!” Och det blev ljus. ⁴ Gud såg att ljuset var gott, och han skilde ljuset från mörkret. ⁵ Gud kallade ljuset dag, och mörkret kallade han natt. Och det blev afton och det blev morgon. Det var den första dagen.

⁶ Gud sade: ”Varde mitt i vattnet ett valv som skiljer vatten från vatten!” ⁷ Gud gjorde valvet och skilde vattnet under valvet från vattnet ovan valvet. Och det skedde så. ⁸ Gud kallade valvet himmel. Och det blev afton och det blev morgon. Det var den andra dagen.

⁹ Gud sade: ”Vattnet under himlen skall samlas till en enda plats så att det torra blir synligt.” Och det skedde så. ¹⁰ Gud kallade det torra land, och vattensamlingen kallade han hav. Och Gud såg att det var gott. ¹¹ Gud sade: ”Jorden skall frambringa grönska och fröbärande örter. Fruktträd, som efter sina slag bär frukt med frö i sig, skall växa upp på jorden.” Och det skedde så. ¹² Jorden frambringade grönska, fröbärande örter efter sina slag och träd som efter sina slag bär frukt med frö i sig. Och Gud såg att det var gott. ¹³ Och det blev afton och det blev morgon. Det var den tredje dagen.

¹⁴ Gud sade: ”Varde på himlavalvet ljus som skiljer dagen från natten!” De skall vara tecken som utmärker särskilda tider, dagar och år, ¹⁵ och de skall vara ljus på himlavalvet som lyser över jorden.” Och det skedde så. ¹⁶ Gud gjorde de två stora ljusen, det större att härska över dagen och det mindre att härska över natten, likaså stjärnorna. ¹⁷ Han satte dem på himlavalvet till att lysa över jorden, ¹⁸ till att härska över dagen och natten och till att skilja ljuset från mörkret. Och Gud såg att det var gott. ¹⁹ Och det blev afton och det blev morgon. Det var den fjärde dagen.

²⁰ Gud sade: ”Vattnet skall vimla av levande varelser, och fåglar skall flyga över jorden under himlavalvet.” ²¹ Och Gud skapade de stora havsdjuren och alla levande varelser som rör sig i vattnet och som vattnet vimlar av, alla efter deras slag, likaså alla bevingade fåglar efter deras slag. Och Gud såg att det var gott. ²² Gud välsignade dem och sade: ”Var fruktsamma och föröka er och uppfyll vattnet i haven. Också fåglarna skall föröka sig på jorden.” ²³ Och det blev afton och det blev morgon. Det var den femte dagen.

²⁴ Gud sade: ”Jorden skall frambringa levande varelser efter deras slag, boskapsdjur, kräldjur och jordens vilda djur efter deras slag.” Och det skedde så. ²⁵ Gud gjorde jordens vilda djur efter deras slag, boskapsdjuren efter deras slag och alla kräldjur på marken efter deras slag. Och Gud såg att det var gott.

²⁶ Gud sade: ”Låt oss göra människor till vår avbild, till att vara lika oss. De skall råda över fiskarna i havet och över fåglarna under himlen, över boskapsdjuren och över hela jorden och över alla kräldjur som rör sig på jorden.” ²⁷ Och Gud skapade människan till sin avbild, till Guds avbild skapade han henne, till man och kvinna skapade han dem. ²⁸ Gud välsignade dem och sade till dem: ”Var fruktsamma och föröka er och uppfyll jorden! Lägg den under er och råd över fiskarna i havet, över fåglarna under himlen och över alla djur som rör sig på jorden!” ²⁹ Och Gud sade: ”Se, jag ger er alla fröbärande örter på hela jorden och alla träd med frukt som har frö. Detta skall ni ha till föda. ³⁰ Men åt alla djur på jorden, åt alla fåglar under himlen och åt allt som krälar på jorden, åt allt som har liv ger jag alla gröna örter till föda.” Och det skedde så. ³¹ Gud såg på allt som han hade gjort, och se, det var mycket gott. Och det blev afton och det blev morgon. Det var den sjätte dagen.

2 Så fullbordades himlen och jorden med hela sin härskara. ² På sjunde dagen hade Gud fullbordat sitt skapelseverk. Han vilade på sjunde dagen från hela det verk som han hade gjort. ³ Gud välsignade den sjunde dagen och helgade den, ty på den dagen vilade han från allt sitt verk som han hade skapat och gjort.

I. HIMLENS OCH JORDENS FORTSATTA HISTORIA 2:4-4:26

⁴ Detta är himlens och jordens fortsatta historia^[a] sedan de skapats, då när Herren^[b] Gud hade gjort jord och himmel.

⁵ Det växte ännu ingen buske på jorden och ingen ört hade ännu skjutit upp ur marken. Ty Herren Gud hade inte låtit det regna på jorden och det fanns ingen människa som kunde bruka den. ⁶ Men en dimma steg upp från jorden och vattnade hela marken. ⁷ Och Herren Gud formade människan av stoft från jorden^[c] och blåste in livsande i hennes näsa. Så blev människan en levande själ.

⁸ Herren Gud planterade en lustgård i Eden, österut, och satte där människan som han hade format. ⁹ Och Herren Gud lät alla slags träd som var ljuvliga att se på och goda att äta av växa upp ur marken. Livets träd liksom trädet med kunskap om gott och ont satte han mitt i lustgården. ¹⁰ Från Eden gick en flod ut som vattnade lustgården och som sedan delade sig i fyra huvudgrenar. ¹¹ Den första heter Pison. Det är den som flyter runt hela landet Havila, där det finns guld. ¹² Guldet i det landet är gott och där finns också bdelliumharts och onyxsten. ¹³ Den andra floden heter Gihon. Det är den som flyter runt hela landet Kush. ¹⁴ Den tredje floden heter Hiddekel. Det är den som flyter öster om Assur. Den fjärde floden är Eufrat.

¹⁵ Herren Gud tog mannen och satte honom i Edens lustgård för att han skulle odla och bevara den. ¹⁶ Och Herren Gud gav mannen denna befallning: ”Du kan fritt äta av alla träd i lustgården, ¹⁷ men av trädet med kunskap om gott och ont skall du inte äta, ty den dag du äter av det skall du döden dö.”

¹⁸ Herren Gud sade: ”Det är inte bra för mannen att vara ensam. Jag skall göra en medhjälpare åt honom, en som är hans like.” ¹⁹ Herren Gud hade format alla markens djur och alla himlens fåglar av jord. Han förde fram dem till mannen för att se vad han skulle kalla dem. Så som mannen kallade varje levande varelse, så skulle den heta. ²⁰ Och mannen gav namn åt alla boskapsdjur, åt himlens fåglar och åt alla markens vilda djur. Men åt mannen fanns ingen medhjälpare som var hans like.

²¹ Då lät Herren Gud en tung sömn falla över mannen, och när han hade somnat tog han ut ett av hans revben och fyllde dess plats med kött. ²² Och Herren Gud formade en kvinna av revbenet som han tagit av mannen och förde henne fram till honom. ²³ Mannen sade:

”Denna är nu ben av mina ben
    och kött av mitt kött.
Hon skall heta kvinna,
    ty av man^[d] har hon tagits.”

²⁴ Därför skall en man lämna sin far och sin mor och hålla sig till sin hustru, och de skall bli ett kött. ²⁵ Och mannen och hans hustru var båda nakna utan att blygas för varandra.

Syndafallet

3 Men ormen var listigare än alla markens djur som Herren Gud hade gjort. Han sade till kvinnan: ”Har Gud verkligen sagt: Ni får inte äta av alla^[a] träd i lustgården?” ² Kvinnan svarade ormen: ”Vi får äta av frukten från träden i lustgården, ³ men om frukten på det träd som står mitt i lustgården har Gud sagt: Ät inte av den och rör inte vid den, ty då kommer ni att dö.” 

⁴ Då sade ormen till kvinnan: ”Ni skall visst inte dö! ⁵ Men Gud vet att den dag ni äter av den skall era ögon öppnas, så att ni blir som Gud med kunskap om gott och ont.” ⁶ Och kvinnan såg att trädet var gott att äta av och en fröjd för ögat. Trädet var lockande eftersom man fick förstånd av det, och hon tog av frukten och åt. Hon gav också till sin man som var med henne, och han åt. ⁷ Då öppnades ögonen på dem båda, och de märkte att de var nakna. Och de fäste ihop fikonlöv och gjorde höftskynken åt sig.

⁸ Vid kvällsbrisen hörde de Herren Gud vandra i lustgården. Och mannen och hans hustru gömde sig för Herren Guds ansikte bland träden i lustgården. ⁹ Men Herren Gud kallade på mannen och sade till honom: ”Var är du?” ¹⁰ Han svarade: ”Jag hörde ljudet av dig i lustgården och blev förskräckt eftersom jag är naken. Därför gömde jag mig.” ¹¹ Då sade han: ”Vem har berättat för dig att du är naken? Har du ätit av det träd som jag förbjöd dig att äta av?” ¹² Mannen svarade: ”Kvinnan som du har satt vid min sida, hon gav mig av trädet, och jag åt.” ¹³ Då sade Herren Gud till kvinnan: ”Vad är det du har gjort?” Kvinnan svarade: ”Ormen förledde mig och jag åt.”

Syndafallets följder

¹⁴ Då sade Herren Gud till ormen:

”Eftersom du har gjort detta,
    skall du vara förbannad
bland alla boskapsdjur och vilda djur.
På din buk skall du gå,
    och jord skall du äta så länge du lever.
¹⁵ Jag skall sätta fiendskap
    mellan dig och kvinnan
och mellan din avkomma
    och hennes avkomma.
Han skall krossa ditt huvud^[b]
    och du skall hugga honom i hälen.”

¹⁶ Till kvinnan sade han:
    ”Jag skall göra din möda stor
när du blir havande.
    Med smärta skall du föda dina barn.
Till din man skall din lust vara,
    och han skall råda över dig.”

¹⁷ Till Adam sade han:
    ”Du lyssnade på din hustru
och åt av det träd
    om vilket jag befallt dig:
Du skall inte äta av det.
    Därför skall marken vara
förbannad för din skull.
    Med möda skall du livnära dig av den
så länge du lever.
¹⁸ Törne och tistel skall den bära åt dig
och du skall äta av markens örter.
¹⁹ I ditt anletes svett
    skall du äta ditt bröd
till dess du vänder åter till jorden,
    ty av den har du tagits.
Jord är du,
    och jord skall du åter bli.”

²⁰ Mannen gav sin hustru namnet Eva,^[c] ty hon blev moder till allt levande. ²¹ Och Herren Gud gjorde kläder av skinn åt Adam och hans hustru och klädde dem.

²² Herren Gud sade: ”Se, människan har blivit som en av oss med kunskap om gott och ont. Hon får nu inte räcka ut handen och även ta av livets träd och så äta och leva för evigt.” ²³ Och Herren Gud sände bort dem från Edens lustgård, för att de skulle bruka jorden som de tagits från. ²⁴ Han drev ut människan, och öster om Edens lustgård satte han keruberna och det flammande svärdets lågor för att bevaka vägen till livets träd.

Kain och Abel

4 Mannen kände sin hustru Eva, och hon blev havande och födde Kain. Då sade hon: ”Jag har fått en man från Herren.”

² Hon födde ännu en son, Abel, Kains bror. Abel blev herde och Kain blev åkerbrukare.

³ Efter en tid hände sig att Kain bar fram en offergåva åt Herren av markens gröda. ⁴ Även Abel bar fram sin gåva av det förstfödda i sin hjord, av djurens fett. Och Herren såg till Abel och hans offer, ⁵ men till Kain och hans offer såg han inte. Då blev Kain mycket vred och hans blick blev mörk. ⁶ Och Herren sade till Kain: ”Varför är du vred och varför är din blick så mörk? ⁷ Är det inte så att om du gör det som är gott, ser du frimodigt upp, men om du inte gör det som är gott, då lurar synden vid dörren. Den har begär till dig, men du skall råda över den.”

⁸ Kain talade med sin bror Abel,^[c] och medan de var ute på marken överföll Kain sin bror och dödade honom. ⁹ Och Herren sade till Kain: ”Var är din bror Abel?” Han svarade: ”Jag vet inte. Skall jag hålla reda på min bror?” ¹⁰ Då sade han: ”Vad har du gjort? Hör, din brors blod ropar till mig från marken! ¹¹ Nu är du förbannad mer än den jord som har öppnat sin mun för att ta emot din brors blod av din hand. ¹² När du brukar jorden skall den inte längre ge dig sin gröda. Kringflackande och hemlös skall du vara på jorden.” ¹³ Kain sade då till Herren: ”Mitt brott är för stort för att förlåtas.^[d]

¹⁴ Se, i dag driver du mig bort från åkerjorden, och jag är dold för ditt ansikte. Kringflackande och hemlös kommer jag att vara på jorden, så att vem som helst som träffar på mig kan döda mig.” ¹⁵ Men Herren sade till honom: ”Kain skall bli hämnad sjufalt, vem som än dödar honom.” Och Herren satte ett tecken på Kain så att ingen som träffade på honom skulle döda honom. ¹⁶ Så gick Kain bort från Herrens ansikte och bosatte sig i landet Nod, öster om Eden.

Kains släkttavla

¹⁷ Kain kände sin hustru och hon blev havande och födde Hanok. Och Kain byggde en stad och kallade den Hanok efter sin son.

¹⁸ Åt Hanok föddes Irad, och Irad blev far till Mehujael. Mehujael blev far till Metusael, och Metusael blev far till Lemek.

¹⁹ Lemek tog sig två hustrur, den ena hette Ada och den andra Silla. ²⁰ Ada födde Jabal. Han blev stamfader till dem som bor i tält och är boskapsskötare.

²¹ Hans bror hette Jubal. Han blev stamfader till alla dem som spelar harpa och flöjt.

²² Silla födde också en son, Tubal-Kain. Han var smed och gjorde alla slags redskap av koppar och järn. Tubal-Kains syster hette Naama.

²³ Lemek sade till sina hustrur:
    ”Ada och Silla,
hör på mig!
    Ni Lemeks hustrur,
lyssna till mina ord:
    En man har jag dödat för varje sår
och en ung man för varje blåmärke.
²⁴ Ja, sju gånger blir Kain hämnad,
    men Lemek sjuttiosju gånger.”

Set

²⁵ Adam kände åter sin hustru, och hon födde en son som hon gav namnet Set. Hon sade: ”Gud har gett mig en annan avkomling i stället för Abel, eftersom Kain dödade honom.”

²⁶ Också Set fick en son och han gav honom namnet Enos. Vid den tiden började man åkalla Herrens namn.

II. ADAMS FORTSATTA HISTORIA 5:1-6:8

Sets släkttavla

5 Detta är boken om Adams fortsatta historia. När Gud skapade människor gjorde han dem lika Gud. ² Till man och kvinna skapade han dem. Han välsignade dem och gav dem namnet människa den dag de skapades.

³ När Adam var 130 år fick han en son som var lik honom, hans avbild. Han gav honom namnet Set. ⁴ Sedan Adam fått Set, levde han 800 år och fick söner och döttrar. ⁵ Adams hela ålder – den tid han levde^[a] – blev 930 år. Därefter dog han.

⁶ När Set var 105 år blev han far till Enos. ⁷ Sedan Set hade fått Enos levde han 807 år och fick söner och döttrar. ⁸ Sets hela ålder blev alltså 912 år. Därefter dog han.

⁹ När Enos var 90 år blev han far till Kenan. ¹⁰ Sedan Enos hade fått Kenan levde han 815 år och fick söner och döttrar. ¹¹ Enos hela ålder blev alltså 905 år. Därefter dog han.

¹² När Kenan var 70 år blev han far till Mahalalel. ¹³ Sedan Kenan hade fått Mahalalel levde han 840 år och fick söner och döttrar. ¹⁴ Kenans hela ålder blev alltså 910 år. Därefter dog han.

¹⁵ När Mahalalel var 65 år blev han far till Jered. ¹⁶ Sedan Mahalalel hade fått Jered levde han 830 år och fick söner och döttrar. ¹⁷ Mahalalels hela ålder blev alltså 895 år. Därefter dog han.

¹⁸ När Jered var 162 år blev han far till Hanok. ¹⁹ Sedan Jered hade fått Hanok levde han 800 år och fick söner och döttrar. ²⁰ Jereds hela ålder blev alltså 962 år. Därefter dog han.

²¹ När Hanok var 65 år blev han far till Metusela. ²² Och sedan Hanok hade fått Metusela vandrade han med Gud i 300 år och fick söner och döttrar. ²³ Hanoks hela ålder blev alltså 365 år. ²⁴ Sedan Hanok på detta sätt hade vandrat med Gud fanns han inte mer, ty Gud hämtade honom.

²⁵ När Metusela var 187 år blev han far till Lemek. ²⁶ Sedan Metusela hade fått Lemek levde han 782 år och fick söner och döttrar. ²⁷ Metuselas hela ålder blev alltså 969 år. Därefter dog han.

²⁸ När Lemek var 182 år fick han en son. ²⁹ Han gav honom namnet Noa,^[b] ty han sade: ”Denne skall trösta oss under vårt arbete och våra händers möda, när vi brukar jorden som Herren har förbannat.” ³⁰ Sedan Lemek hade fått Noa levde han 595 år och fick söner och döttrar. ³¹ Lemeks hela ålder blev alltså 777 år. Därefter dog han.

³² När Noa var 500 år blev han far till Sem, Ham och Jafet.

Människornas ondska växer

6 När människorna började föröka sig på jorden och döttrar föddes åt dem, ² såg Guds söner att människornas döttrar var vackra, och de tog till hustrur alla de ville ha. ³ Då sade Herren: ”Min Ande skall inte bli kvar i^[a] människorna för alltid på grund av deras förvillelse. De är kött och deras tid skall vara etthundratjugo år.”

⁴ Vid denna tid, då Guds söner gick in till människornas döttrar och dessa födde barn åt dem, och även senare, levde jättarna på jorden. Detta var forntidens väldiga män som var så ryktbara.

⁵ Och Herren såg att människornas ondska var stor på jorden och att deras hjärtans alla tankar och avsikter ständigt var alltigenom onda. ⁶ Då ångrade Herren att han hade gjort människorna på jorden, och han var bedrövad i sitt hjärta. ⁷ Herren sade: ”Människorna som jag har skapat skall jag utrota från jordens yta, ja, både människor och fyrfotadjur, kräldjur och himlens fåglar. Jag ångrar att jag har gjort dem.” ⁸ Men Noa hade funnit nåd inför Herrens ögon.

III. NOAS FORTSATTA HISTORIA 6:9-9:29

Noa

⁹ Detta är Noas fortsatta historia. Noa var en rättfärdig man och fullkomlig bland sina samtida. Han vandrade med Gud. ¹⁰ Och Noa blev far till tre söner, Sem, Ham och Jafet. ¹¹ Men jorden blev mer och mer fördärvad inför Gud och full av våld. ¹² Gud såg på jorden, och se, den var fördärvad, eftersom alla människor^[b] levde i fördärv på jorden.

Floden förutsägs och arken byggs

¹³ Då sade Gud till Noa: ”Jag har beslutat att förgöra alla levande varelser, ty för deras skull är jorden full av våld. Se, jag skall fördärva dem tillsammans med jorden. ¹⁴ Gör dig en ark av goferträ, inred den med kamrar och bestryk den med jordbeck både på insidan och utsidan. ¹⁵ Och så skall du göra arken: Den skall vara trehundra alnar lång, femtio alnar bred och trettio alnar hög. ¹⁶ Högst upp skall du göra en öppning för ljuset, en aln hög, runt hela arken. En dörr till arken skall du sätta på sidan. Du skall inreda den så att den får en undervåning, en mellanvåning och en övervåning.

¹⁷ Se, jag skall låta floden komma med vatten över jorden för att utrota alla varelser under himlen som har livsande. Allt på jorden skall förgås. ¹⁸ Men med dig vill jag upprätta mitt förbund. Du skall gå in i arken med dina söner, din hustru och dina sonhustrur. ¹⁹ Av allt levande, av alla varelser, skall du föra in ett par i arken för att de skall överleva tillsammans med dig. Hankön och honkön skall det vara. ²⁰ Av fåglarna efter deras slag, av fyrfotadjuren efter deras slag och av alla kräldjur på marken efter deras slag skall ett par av varje slag gå in till dig för att förbli vid liv. ²¹ Och du skall ta med dig allt slags mat, sådant som kan ätas, och samla i förråd. Det skall tjäna som föda för dig och dem.” ²² Och Noa gjorde så. Han gjorde i allt som Gud hade befallt honom.

Floden kommer

7 Herren sade till Noa: ”Gå in i arken med hela din familj. Dig har jag nämligen funnit rättfärdig inför mig i detta släkte. ² Av alla rena fyrfotadjur skall du ta med dig sju par, hanne och hona, men av sådana fyrfotadjur som inte är rena ett par, hanne och hona, ³ likaså av himlens fåglar sju par, hanne och hona, för att en avkomma skall leva vidare över hela jorden. 

⁴ Ty om sju dagar skall jag låta det regna på jorden i fyrtio dagar och fyrtio nätter, och jag skall utplåna från jorden alla varelser som jag har gjort.” ⁵ Och Noa gjorde i allt som Herren hade befallt honom.

⁶ Noa var sexhundra år när floden kom med sitt vatten över jorden. ⁷ Han gick in i arken med sina söner och sin hustru och sina sonhustrur undan flodens vatten. ⁸ Av både rena och orena fyrfotadjur, av fåglar och av allt som krälar på marken ⁹ gick två och två, hanne och hona, in till Noa i arken, så som Gud hade befallt Noa. ¹⁰ Och efter de sju dagarna kom flodens vatten över jorden.

¹¹ Det år då Noa var sexhundra år, på sjuttonde dagen i andra månaden, bröt alla det stora djupets källor fram, himlens fönster öppnades, ¹² och det regnade över jorden i fyrtio dagar och fyrtio nätter. ¹³ Just den dagen gick Noa in i arken tillsammans med sina söner Sem, Ham och Jafet, sin hustru och sina tre sonhustrur. ¹⁴ De hade med sig alla djur efter deras slag: vilda djur och boskapsdjur, kräldjur som rör sig på jorden och fåglar, alla flygande varelser. ¹⁵ De gick in till Noa i arken, två och två av allt levande, det som hade livsande i sig. ¹⁶ De som gick in var hanne och hona av allt levande, så som Gud hade befallt Noa.

Och Herren stängde igen om honom.

¹⁷ Floden kom över jorden i fyrtio dagar, och vattnet steg och lyfte arken så att den höjde sig över jorden. ¹⁸ Vattnet tilltog och steg högt över jorden, och arken flöt på vattnet. ¹⁹ Ja, vattnet bredde ut sig mer och mer över jorden, till dess det täckte alla höga berg under hela himlen. ²⁰ Femton alnar över topparna steg vattnet, och bergen blev övertäckta. ²¹ Då förgicks allt levande på jorden: fåglar och boskapsdjur, vilda djur och alla smådjur som rörde sig på jorden, likaså alla människor. ²² Allt som fanns på torr mark omkom, allt som hade livsande i sig. ²³ Alla levande varelser på jordens yta utplånades, både människor och fyrfotadjur, kräldjur och himlens fåglar. De utplånades från jorden. Bara Noa och de som var med honom i arken räddades. ²⁴ Och vattnet stod högt över jorden i etthundrafemtio dagar.