Bön, Tankar och Bibelord i prövningarnas stund – Claire Nilsson

Var min tröst när jag är tröstlös och övergiven, Herre… Människors olycka beror på att de omättliga bergären från kunskapens träd regerar i deras liv. Ibland så vet jag inte om jag har kommit till den rätta världen med de rätta människorna, jag känner mig så liten och svag bland de stora och starka, de som tror sig veta och kunna allt, men jag litar på att du kommer att ordna allting med din vishet som ingen kan begripa, som det står i Jeremia 17:7 – Välsignad den människan som sätter sin lit till Herren.

Guds tro ger mig frihet… Att känna sig otillräcklig eller att vara rädd kan  leda till missbruk och avgudadyrka. När jag var liten så kände jag mig så stolt, stark och trygg när jag var i mina föräldrars skugga. När jag inte behövde ta något ansvar, för jag visste att  jag kunde lita på dem.

Men när jag blev tonåring och drömmarna började växa, sökandet efter något mer och ingen som kunde fylla det tomrummet som fans inombords. Jag började då inse sanningen om hur mina föräldrar försökte men var otillräckliga, så också kompisarna för även mina bästisar svek mig, jag trodde att när jag skulle få ”min prins” då har jag inget tomrum längre, jag trodde på mediciner och läste till och med i karolinska institutet i Stockholm som biomedicinsk analytiker där jag kunde forska fram om olika sjukdomar. Massor med saker och tankar hade blivit till med, för att kunna känna mig fri och accepterad av mig själv och andra, för att kunna fylla tomrummet men inget hjälpte, jag kände hela tiden att det var någonting som fattades mig, något mer än alla materiella ting.

Hela tiden och trots allt jag gjorde, sa och trodde på, så var Gud med mig som en ansvarsfull far. En fader och moder som man alltid kunde lita på, en mäktig skapare som man känner sig fri och lugn med, en levande Gud som pratar med var och en av oss på  olika sätt bara man öppnar sitt hjärta. Han är också som en förlåtande bästis som leder oss till den bästa partnern med sin perfekta tidsplan, men BARA OM MAN LYSSNAR MED ALLA SINNEN MAN HAR, och följer med dit han kallar oss.

Jag har tänkt på frågan som handlar om varför Gud tillåter allt elände att ske,  och just nu är det Corona viruset som drabbar och tar livet av många människor. I Bibeln så står det gång på gång om hur mycket Gud älskar oss och att han vill att vi alla ska tro på honom, men i samma stund som vi läser det så kommer ibland ”bedragaren” en tanke som säger – ”nej han syns inte, då  finns han inte”, tyvärr så tror många på det och kallar det för utbildning, vishet och kunskap men Jesus sade i Lukasevangeliet 10:21Jag prisar dig fader, himlens och jordens herre, för att du har dolt detta för de kloka men uppenbarat det för dem som är som barn.

För att det ska bli enklare för mig med tänkandet, så försöker jag likna himmelriket med en familj som har  olika regler och former, när man överskrider pappas och mammas regler och inte ångar sig, ber om förlåtelse och börjar handla på det rätta sättet, då får man ofta ett straff. Men det betyder inte att  man hatar sina barn, man gör precis allt som står i sin makt för att få se sina barn lyckliga och glada som det också står i bibeln Matteus 7:9 vem av er ger sin son en sten när han frågar om ett bröd. Om vi kan göra det, vi som är ofullkomliga, hur mycket mer kan inte skaparen göra för oss sina barn. Med det jag vill komma till  är att allt som sker nu visar på hur upprörd vår himmelska fader är på oss,  men genom att omvända oss och be om förlåtelse  så kan vi bli förlåtna och få leva i frid, allting som vi ber om blir då verklighet som Johannes skriver Be och ni ska få, så att er glädje blir fullkomlig – Johannes 16:24

Tillslut så måste jag berätta om att psalm 91 är en av de finaste psalmerna i Bibeln, tycker jag personligen, och den ger mig hopp och lycka så att jag känner Guds närvaro och hans skydd när jag läser den, just nu är den väl behövd för min del när media och många av människorna runt omkring inte har så mycket annat än Corona att prata om och om hur många som har dödats hittills.

Amen

Claire Nilsson
Krönikör

Psalm 91

”Den som sitter under den Högstes beskydd och vilar under den Allsmäktiges skugga, han säger till Herren: ”Min tillflykt och min borg, min Gud som jag litar på.” Han ska rädda dig från jägarens snara och den härjande pesten. Med sina fjädrar täcker han dig, under hans vingar finner du tillflykt. Hans trofasthet är sköld och skärm. Du ska inte frukta nattens fasor, inte pilen som flyger om dagen, inte pesten som smyger i mörkret eller sjukdomen som härjar mitt på dagen. Tusen kan falla vid din sida, tiotusen vid din högra sida, men dig drabbar det inte. Du ska bara se det med egna ögon, bevittna hur de gudlösa får sitt straff. Du har sagt att Herren är ditt skydd, du har gjort den Högste till din tillflykt. Inget ont ska drabba dig, ingen plåga närma sig din hydda, för han ska befalla sina änglar att bevara dig på alla dina vägar. De ska bära dig på sina händer så att du inte stöter din fot mot någon sten. Du ska gå fram över lejon och huggormar, trampa på unga lejon och drakar. ”Han älskar mig, därför ska jag befria honom, och jag ska beskydda honom eftersom han känner mitt namn. Han ropar till mig och jag svarar honom. Jag är med honom i nöden, jag ska rädda honom och ge honom ära. Jag ska mätta honom med långt liv och låta honom se min frälsning.” – Folkbibeln